Okej här kommer äntligen ett inlägg om hur det kändes att besöka sitt hemland för första gången.

---

När jag först landade i Irak var jag för upptagen med bagaget och liknande (vi glömde en väska på flygplatsbussen) för att faktiskt fatta att jag var i IRAK. Landet där mina föräldrar föddes, landet som jag hört så mycket om och som jag alltid sagt att jag tillhör. När vi väl satt i taxin och jag började titta runt insåg jag att jag faktikt vr i Irak. Det är väldigt anorlunda från sverige, allt är annorlunda! I början var det konstigt att prata arabiska (irakiska) med alla och att alla runt omkring en pratade irakiska men efter ett par dagar vande vi oss vid det. Nästan alla var förvånade över att jag och mina syskon faktiskt pratade arabiska vilket jag tycket var lite irriterande. Arabiska är mitt modersmål och det är det första språket jag exponerades för, jag pratar, läser och skriver flytande arabiska. Varför skulle jag inet göra det? Jag tyckte förövrigt att den arabiska jag pratar är lite anorlunda än den irakiska jag hörde folk prata. Det kan bero på att mina föräldrar spenderade an väldigt stor del utav sitt liv i syrien och deras arabiska måste ha påverkats utav detta.  Men det var inga stora skillnader utan bara ett par ord.
Vi träffade en del utav våra släktingar och de var väldigt trevliga. Jag fick se hur man bor i irak, hur elektriciteten plötsligt försvinner, hur livliga alla gator är och hur olika våra liv är. Den perioden jag var där hade avtalet med städningsbolaget som städar alla gator tagit slut och det nya avtalet börjar gälla i januari så det var massvis med sopor och skräp överallt på gatorna. Jag har varit i mellanöstern förut och jag vet att det inte brukar vara lika rent som i sverige. Men alla som vi träffade sa att det faktiskt inte brukar vara så smutsigt överallt. Så det är lite synd att jag fick se det så här.

Vädret var riktigt skönt på dagarna och på kvällarna var det lite svalare, jag brukade ha kavaj över/under min abaya men man behövde ingen jacka eller liknande :D

I Lördags var jag på middag hemma hos min mormor och hela släkten var där och jag visade bilder från vår resa. Det var inte förrän då som jag insåg vilken upplevelse det har varit. Jag visade bilderna och pekade ut min pappas skola, vart han brukade leka, vart han föddes, vart han bodde, vart han växte upp, vart mamma föddes, morfars hotell som han och han släktingar tillsammans byggt och allt sånt som var kopplat till mina föräldrars liv innan de flyttade från Irak. Det var då jag insåg att Irak är där mina föräldrar började sitt liv. Det var deras hem. Det är DERAS hemland. Irak är mina föräldrars hemland och det är enda kopplingen jag har till det landet. Även om det kändes underbart att vara där och att få besöka det land jag egentligen skulle ha växt up och bott i. Även om Irak är ett land som är förstört på utsidan så är det riktigt vackert på insidan. Det är så livligt och jag hoppas verkligen på att få åka dit igen. Men bara på semester. 

---

Den här resan har gjort att jag faktiskt uppskattar mitt liv mycket mer. Det mest basala är elektricitet. Vem har inte elktricitet här?! I Irak oroar sig folk ständigt för att elektriciteten ska försvinna. De flesta har lösningar till det problemet men det finns männsikor som kanske inte har råd med den lösningen. Vi skulle t.ex. betala i en butik och så försvann elektriciteten och kassan slutade fungera! Små saker som för de är vardag tyckte jag var jätte konstigt men ändå fascinerande. I början trodde jag att jag aldrig skulle bli vänja mig vid det. Men efter ett tag kändes det helt okej att ta med sig en stor lampa när jag skulle gå på toa...
Det är så otroligt mycket vi har här som vi faktsikt aldrig sätter värde på. Vi förstår inte hur mycket Gud har givit oss. Så mänga möjligheter mashallah.  Jag träffade så otroligt många som knappt går eller har gått i någon skola för att de aldrig fått den möjligeheten. Skolan som är en självklarhet i Sverige! Som till och med är ett måste! Jag ska försöka påminna mig själv varje gång jag inte orkar stiga upp på morgonen att jag faktiskt borde vara glad över att jag fått den möjligheten :)
Och sist: Alla ni som aldrig besökt era eller föräldrarnas hemländer GÖR DET!