Upp och hoppa, lilla loppa!
Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Hatar att vakna tidigt på morgonen och vill gärna bara sova bort halva (läs hela) förmiddagen.
Och sen jag började jobba i augusti så har jag börjat sova ännu tidigare än vad jag brukade. Så nu sover jag kl 22-23 och har ändå svårt för att vakna kl 7-8 på morgonen.
Imorse var det extra svårt att vakna och exakt det här sa jag till min man....
"det känns som att jag kvävs",
"känner mig instängd i mig själv"
"vill spränga mig själv"
"känner att jag typ vill riva av mitt skinn..."
Nu när jag sitter och skriver det här förstår jag varför min man frågade om jag hade någon typ av depression haha!
Låter verkligen som en deprimerad sadist eller något haha. Jag blir lite rädd för mig själv.
Tjejer förstår ni hur viktig morgonsömn är för mig?!
Jag skippar frukosten bara för att få sova i 10 minuter till. Jag blir jättearg om någon väcker mig 5-10 minuter innan mitt larm har ringt.
Det är bra att jag blir på bra humör igen efter en kort stund haha.
Hur många av er känner igen sig?!
Kommentarer
..
I feel you haha
Trackback
