Okej! Nu till frågan som mina läsare jagat mig med ända sedan jag berättade att jag hade förlovat mig. Hur träffades vi?

Okay here we go...Vi var grannar förut när jag var yngre men tror ingen utav oss hade lagt märke till den andra då trots att jag bodde i huset mittemot honom! Haha!  I alla fall, våra familjer känner varandra sen en tid tillbaka och min mormor och hans mamma är typ bästa vänner. Hussein hade sett mig några gånger utan att jag lagt märke till det och ville lära känna mig. Så han berättade för sin mamma och hon blev glad såklart haha ni vet det är Jag liksom duuuh! Haha nä skojar, men hon blev glad för att hon känner familjen och vet att det är en bra familj ;)

Så de pratade med mina föräldrar som pratade med mig och kollade ifall jag ville träffa honom. Jag mindes knappt vem det var, hade sett honom någon gång när han var yngre minns jag men inget mer. Så de kom hem till oss några gånger och vi satt och lärde känna varandra. Första gången var det pinsamt och jag tyckte allt jag sa lät fel för att jag var nervös haha men efter det kunde vi sitta och prata i flera timmar utan att märka av tiden. Det var lätt att prata med honom och jag ville lära känna honom mer. Därefter började vi smsa också, med tillåtelse från mina föräldrar såklart :-P Så vi lärde känna varandra bättre och bättre vilket var bra. Jag fick veta hur han är som person, hur hans tankesätt är och sånt. Vi pratade som vänner och lärde känna varandra bara och det gick superbra. Vi smsade varandra bokstavligt talat heeelt tiden! Det kändes bra att prata med honom och så en dag började vi prata om äktenskap för att jag hade varit på ett bröllop samma dag och vi pratade om det. Vi båda kände att det här var rätt person att spendera resten av våra liv med. Så började han fråga lite indirekt om jag skulle säga ja till honom. Jag kände att jag visste vad mitt svar var men jag sa inte det direkt. Han ville ha ett officiellt svar och jag sa att om han ville ha ett officiellt svar så måste han ställa en officiell fråga. Och där kom det! Haha ett sms där han frågar om jag vill förlova mig med honom... Och jag sa Ja! 

Så sen förlovade vi oss, ni vet det klassiska männen kommer och ber om min hand från min pappa och allt det där :) 

Några månader senare gjorde vi vigseln (aqid) och nu är det 5 månader kvar till vårt bröllop inshallah! Det är så kul hur en person som jag aldrig lagt märke till kan komma att betyda så mycket på bara ett år :)

Busen berättade flera månader senare att han hade följt min blogg innan vi ens kände varandra! Han hade läst mycket om mig där och det är faktiskt han som har tjatat på mig att fortsätta blogga hela tiden för att han gillade det med mig haha.

Under sommaren planerade han en överraskning tillsammans med min mamma. Jag tog av mig förlovninsringen och gick ifrån när jag kom tillbaka var min ring borta. Jag skulle ut med Hussein den dagen o fick panik letade överallt. Han var framme och väntade på mig i hallen men jag vägrade gå ner för att min ring var borta tänkte att han kommer bli arg på mig och jag kan väl inte gå ut med honom utan ring om han har sin ring haha. I alla fall han fortsatte ropa på mig och sa att vi struntar i ringen för vi har reserverat bord och måste hinna i tid. Så jag gick ut till slut utan ringen och var förvånad över att han tog det så lugnt. I alla fall, vi hann i tid till restaurangen och när vi var klara gick vi på promenad vid sjön. Han tog med mig ut till en brygga och så tog han fram en halsduk från ingenstans. Jag tänkte ooookej vad är det med honom?! Haha så knöt han den som ögonbindel på mig och sa att jag inte fick titta tills han ropade mitt namn. Så jag stod där som ett frågetecken tills jag hörde honom säga Sara. Jag tog av mig ögonbindeln och där stod han på knä med en ros i ena handen och min ring i den andra! Och så sa han "vill du gifta dig med mig?" Det första jag säger är "Är det DU som har min ring?!" Hahahah och så hör jag folk som går förbi i bakgrunden klappa och gratulera oss! 

Snacka om att jag blev överraskad! Det var verkligen supergulligt 😊

När jag var 14 år började min syster stamma och hon kunde nästan inte prata ordentligt längre. Hon träffade en Logoped och började gå på behandlingar hos logopeden. Det var inte förrän då jag hörde talas om det yrket. När jag började på gymnasiet hade min systers tal blivit bra igen och hon talade felfritt och kunde säga precis allt hon ville.  Efter första året på gymnasiet när jag insåg att jag inte hade MVG i allt och kunde alltså säga hejdå till läkar-drömmen började jag tänka på andra utbildningar. Då läste jag om logopedprogrammet och jag kom direkt ihåg min syster. Hur hon blev behandlad av andra när de inte orkade lyssna på henne för att det tog så lång tid för henne att prata.  Det måste ha varit otroligt jobbigt för henne att inte kunna kommunicera och bli utskrattad av andra varenda gång hon försökte säga något. Jag började inse hur viktig kommunikationen är för oss och blev mer och mer förälskad i logopedyrket.  Jag läste mer på nätet, frågade studievägledaren och för varje dag som gick blev mitt val säkrare och säkrare. Jag ville bli logoped och jag hade bestämt mig! Jag pluggade hårt för att få höga betyg, gjorde högskoleprovet och anmälde mig till intervju på karolinskas hemsida.
Sommaren 2011 kom jag in på programmet och höll nästan på att svimma av glädje! Jag kunde knappt andas och jag bara grät glädje tårar. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få ett panikattack den dagen jag blev antagen till universitetet. Helt sjukt! Det var då jag insåg hur mycket jag verkligen ville ha det här!
Nu har jag nöstan läst klart tredje terminen och jag ångrar absolut inte mitt val :)

 

Att komma in på logopedprogrammet är egentligen också ganska svårt. Man behöver ha 21,0 i snitt och jag gick ut gymnasiet med 20,5 poäng så jag låg 0,5 poäng under och jag låg även lite under med högskoleprovet. Men som tur hade jag anmält mig till Intervju. Alla som anmäler sig till intervjun får gå dit och skriva en levnadsbeskrivning och en uppsats. Utav de som skriver går 45 personer vidare till muntlig intervju. Då blir man intervjuad av en psykolog i 45 minuter och sedan av en logoped i 45 minuter. Utav de som gör intervjun är det 10 personer som kommer in på programmet.  Jag var alltså en utav dessa 10 personer :D

På gymnasiet var jag alltid den som pratade under hela lektionen så jag fokuserade inte så mycket då. Men jag pluggade mycket innan varje prov villket jag gjorde att jag fick bra betyg. Dessutom tycker jag att natur-ämnen är väldigt intressanta och då blir det lättare att förstå och att plugga till. Jag tror att det är tricket till bra betyg, att läsa något som man tycker är intressant. Det viktigaste under gymnasietiedn är att göra bra på alla prov. Jag vet att man gör flera prov i varje kurs och har många chanser men man måste alltid tänka att man vill ha det högsta betyget på alla prov. Mitt mål var alltid mvg och därför blev jag aldrig nöjd om jag inet fick det. Sätt ribban högt så går det bar inshalah :)

 

Man kan komma in på universitet/högskola på två olika sätt, Gymnasiebetyg eller högskoleprovet. Till varje utbildning brukar de ofta ta in hälften från gymnasiebetyg-gruppen och hälften från högskoleprov-gruppen. Om man har både gymnasiebetyg OCH har gjort högskoleprovet hamnar man i båda grupperna och har alltså större chans att komma in på det program man söker till.
Glöm inte att läkarprogrammet, logopedprogrammet och tandläkarprogrammet har intervjubaserad antagning också! Det är bra att söka till intervju för då hamnar man i alla tre grupperna och har större chans till att bli antagen.

 

Mitt bästa pluggtips är Läs och Skriv! Läs det ni ska läsa i boken och sammanfatta det med egna ord i ditt skrivhäfte. Det rä enda sättet för informationen att verkligen fastna. Man förstår det man läser så mycket bättre. Anteckan under lektionen/föeläsningen. Skriv ner det läraren säger även om han/hon inte skriver upp det på tavlan.
Hur skoltrött man än blir ska man ALDRIG ge upp. För det finns alltid ett lov som kommer. Det kan vara helg eller något större lov. Speciellt om man inte pluggar på universitet för då har man en massa olika lov, höstlov, sportlov, påsklov osv..
Tänk alltid: jag lider nu men sen när jag tar examen/studenten kommer jag vara så otroligt stolt över mig själv. Stolt över att jag inte gav upp, jag kämpade och nådde de mål jag ville nå upp till. Även om man kanske inte får det betyg man vill ha så har man gjort sitt bästa och man mår kan må bra. Du behöver inet må dåligt över att du inet pluggade tillräckligt mycket.
När jag gick på gymnasiet och pluggade som allra mest brukade jag ibland tänka varför gör jag det här, jag orkar inet längre, jag ger upp blablablabla... Men när jag ser vart jag är idag, hur långt jag har kommit blir jag glad över varenda sekund jag la ner på att plugga.

 

Både biologi och medicinsk grundkurs :)

Hur många poäng gick du ut med?
20,5

Vad är ditt bästa minne av studenten?
Att vara omringad av människor som älskar en och som är där för att fira ens framgång. Hela dagen i sig var underbar. Jag minns bara att jag skrattade så mycket och att jag var så glad att så många av mina vänner/fimlj/nära och kära var där för att jag tagit studenten. 
Dagen efter när man tittar på alla nallar som man har fått och läser från vem de är och när man läser alla hälsningar som folk har skrivit i ens studentmössa. åhhh jag vill ta studenten igen!

 

hahaha vad omtänksamt av dig! Nej man jag pluggar faktiskt inte så mycket som det ser ut som. Jag skriver på bloggen att jag ska plugga, sen slutar det med att jag gör annat istället. Då måste jag plugga dagen efter och då skriver jag det på bloggen sen kanske jag ändå inte pluggar och så fortsätter det.
Sen är jag så dålig på att uppdatera, jag umgås med min familj jäääätte mycket men jag skriver inte alltid det. Vi har jätte bra kontakt i familjen både mellan oss, med andra släktingar och med vänner. Men det är som sagt mitt fel som inte skriver så mycket om det på bloggen.
Men jag lovar att börja uppdatera och lägga upp bilder när jag är ute med vänner elelr familjen <3

 

Antalet läsare varierar mycket. Men de senaste 10 dagarna har jag haft runt 70 läsare per dag. Det här är ingen jättestor blogg men vi växer mashallah! Ni kan ju tipsa om bloggen för era vänner ;)

Tänker du försätta blogg fram över?
Hittils har jag inga planer på att sluta blogga. Vi får väl se hur mitt liv ser ut om några år. Men jag tror nog att jag fortsätter blogga. Om ni är intresserad utav att läsa förstås!

 

Jag vet att jag är usel  på att uppdatera och jag lovar att jag ska skärpa mig. Men jag tänker alltid att äh det här kommer ingen tycka är intressant så då bloggar jag inte om det.  Oftast glömmer jag ta bilder! när jag är ute med vänner eller familjen eller annat så glömmer jag ta några bilder även om jag älskar att at bild....och då tycker jag inlägget blir tråkigt utan bild så då skriver jag inte. Men jag lovar att jag ska skärpa mig! Det är roligare att skriva inlägg om min vardag om jag får respons också. För då vet jag att någon läser det ;)

Finns det något annat NI vill att jag ska blogga om?

 

Wa alaikum alsalam syster!
Till att börja med vill jag säga att det är otroligt viktigt att ni båda vet vad som är rätt och vad som är fel enligt Islam.
Jag förstår att det måste vara svårt för er båda att avstå från varandra men jag tycker att om ni verkligen känner att er relation är rätt, alltså att ni är ämnade för varandra så ska ni ta er relation mer seriöst och berätta för era föräldrar. Skulle du kunna tänka dig bilda en familj med honom? skulle du kunna se honom som pappan till dina barn? Om du känner att han är "the one" så berätta för din mamma om honom. Jag förstår att det kan vara obehagligt och lite skämmigt att berätta sånt för sin mamma. Men det är väldigt viktigt att du berättar för henne att det finns en kille som är intresserad av dig och du är intresserad utav honom. Berätta lite om honom, varifrån han kommer hur gammal han är vart han pluggar och sånt.  Din mamam kommer kanske inte bli överlycklig direkt men det kommer kännas så mycket bättre för dig. Nu har jag själv inte varit i en sådan situation men jag tror att det är så jag själv skulle göra. Jag känner en kille och en tjej som började i samma klass i sjuan. De blev mer och mer intresserade av varandra men de är båda religiösa och ville inte göra något haram. De brukade också träffas för jag brukade se de ute tillsammans. Jag pratade med tjejen en gång och berättade för henne att hon borde akta sig. Hon skulle ångra sig väldigt mycket om hon gjort något haram och tjejen sa att hon hade berätta för sina föräldrar och efter ett tag berättade killen också för sin föräldrar. Deras föräldrar blev ju inte överlyckliga direkt men de förstod att detta var två föräldskade ungdomar och ingen kunde stoppa de. Trots att de båda är religiösa och vet väl vad som är rätt och fel så finns "shaytan" fortfarande.  Familjerna lärde känna varandra och båda insåg att det var bra familjer och efter ett tag förlovade sig tjej och killen. Då skulle de precis börja första året på gymnasiet. Nu går de i andra året på gymnasiet och är fortfarande förlovade och allt är bra mellan de. Deras föräldrar vet och alla andra människor vet. Ingen skulle börja snacka om man såg de ute tillsammans för de är förlovade och deras föräldrar vet allt om de. När jag läste din fråga tänkte jag direkt på de!
Det är som sagt väldigt viktigt att ni båda berättar för era föräldrar. Era familjer kan lära känna varandra och om du har gjort rätt val och om han är en bra kille kommer dina föräldrar förhoppningsvis inte hindra dig från att binda dig till honom. Ni behöver ju inte gifta er liksom men ni kan förlova er, Jag vet att ni fortfarande är unga och har hela livet framför er men det är bättre än att krypa bakom ryggen på era föräldrar och träffas. Särskilt då du vet att Gud ser er. Jag vet att det är jobbigt att vara förlovade i flera år men ni är faktiskt inte så jätteeee unga, det finns många som gifter sig när de är 20-21 år och ni är ju om jag förstått rätt snart 19 år gamla. Många i din ålder är förlovade eller gifta och det har inte hindrat dem från att plugga eller jobba. Så länge man väntar med barn så kan man fortsätta sitt liv som vanligt. Det tar ju ändå ett tag för familjerna att lära känna varandra och så ska man ha en massa bjudningar och prata jättemycket. Ni har ju bara en termin kvar och sen tar ni studenten. Jag menar inte att det är bra att man gifter sig tidigt utan jag menar att det är inga konstigheter att förlova sig vid 19 årsåldern. Ett äktenskap kanske kräver större ansvar och större säkerhet än en förlovning. men ni kan ju ta ett steg i taget. Så varför göra något Haram när ni kan göra något Halal, som glädjer både er och Allah?!

 

Jag hoppas att allt går bra för dig syster och att du väljer det som får dig att må bättre och ger dig Guds välsignelse. Jag har en nära vän i din situation och jag har sagt samma sak till henne flera gånger (hon lyssnar fortfarande inte på mig!!!). Tänk på det jag har sagt Jag är ingen expert men det är bara ett råd från en syster till en annan.

P.s Jag hoppas att det är okej att jag svarade på din fråga i ett eget inlägg. Det står inget namn eller liknande så ingen kan veta vem det är. Annars får du säga till så kan jag ta bort inlägget efter att du ar läst det :)

Vi är 6 personer i familjen: Mamma, Pappa, Sara, Yosef, Marwa och Maram. Jag är äldst och är 19 år gammal (fyller 20 om 2 månader!!), sen kommer min bror  som är 17 år och sist tvillingsystrarna som är 9 år gamla.
I och med att mina syskon fortfarande är små är ingen utav de gift ännu :)
Mina föräldrar kom till sverige i slutet på 80-talet (1989 tror jag). Min pappa kom hit med sina två bröder och deras familjer och mamma kom hit med sin familj. De var förlovade redan innan de kom hit och hade tidigare bottmed sina familjer i syrien.  De gifte sig alltså här i sverige och efter tre år kom lilla jag (deras favoritdotter!). Jag är född i Uppsala då vi bodde i en liten by utanför som heter Östhammar och resten utav mina syskon föddes i Stockholm.

 

Jag kommer ursprungligen från Irak men jag är född och uppväxt i sverige och ska för första gången åka till Irak om 10 dagar inshallah!!

Jag är 19 år gammal. Jag blir 20 år gammal om två månader :o

Jag bor inte själv, bor med mina älskade familj som jag berättar mer om under första frågan.

 

Jag vet inte riktigt. Förr så tänkte jag att jag aldrig skulle kunna flytta från Sverige. Men nu känns det annorlunda. Men jag vet inte inte om ja skulle kunna tänka mig flytta från sverige till Irak. Jag tror att det blir en för stor förändring! Anledningen till att jag inte vill bo i sverige för evigt är att jag inte vill att mina barnbarn ska glömma deras rötter, språk, religion och liknande. Jag vet att jag på sätt och vis är svensk. Jag är första generationen här och jag har en blandning av svensk och arabisk kultur. Mina barn kommer säkert att tappa lite utav den arabiska kultuten och deras barn kommer lämna en större del av kulturen bakom sig och så vidare. Jag känner att det är mitt ansvar att bevara min identitet och överföra din till mina barn. Jag kanske kan uppfostra min barn till att bli vuxna svenskarabiska muslimer men jag kan inte garantera att deras barn eller deras barnbarn följer samma spår...
Jag älskar sverige, det är mitt hem, det är här jag har ALLA mina minnen, min barndom, mina vänner och sånt. Men genom mina föräldrar har jag ändå lyckats skapa en relation till deras hem, Irak. Jag ska åka till Irak snart inshallah så då kanke jag får en bättre bild på vem jag egentligen är och vad som är mitt Hemland. Då kasnke jag kan ge ett bätttre svar på den här frågan.

 

 Har du kille ? är du gift eller förlovad ? om svaret nej tänker du förlova dej om nån kille kmr t dej

När tänker du gifta dig?
Jag tycker att 21 eller 22 är en fin ålder för att binda sig till någon, ta ett nytt och stort steg i livet och bilda en helt ny gren i familjeträdet. Men i slutändan är det vad Gud har skrivit för oss som gäller och jag vet inte när det händer ;)

 

Jag slutade lyssna på musik för cirka tre år sedan. Jag raderade all musik jag hade på mobilen och på datorn. Men om du sjunger en låt kan jag börja sjunga med och jag har ingen aning om vart jag har hört låten förut eller hur jag kan den. Samma sak när jag går in i en butik och hör en låt så kan jag plötsligt sjunga med! hahah men jag tror att jag lär mig låtarna från alla olika butiker och alla andra ställen som ständigt spelar musik. Jag lär mig orden ganska snabbt även då jag inte tänker på det.
När jag är på fester och de har musik lämnar jag inte festen bara för det utan jag är kvar och umgås och har det roligt.
Men jag tycker musik är roligt att lyssna på och dansa till men det är något jag kan leva utan. Annars tycker jag om nästan all sorts musik förutom hådrock. Men är det haram så är det haram...även om det är superkul.

 

Jag älskar att PLUGGA!!! hahaahah nej skojar! Jag lovar att jag inte pluggar så mycket som jag skriver om det på bloggen. Jag skriver att jag ska plugga på bloggen men sen blir jag distraherad och gör inte det!
Jag älskar att umgås med familj och vänner. Vi har jätte bra kontakt med varandra i min familj och vi träffar släktingar flera gånger i veckan Alhamdulillah! Min bästa vän har flyttat till karlstad så jag kan inte träffa henne lika ofta. Men jag umgås med andra vänner så ofta jag kan. Annars tycker jag om att titta på film och läsa böcker (inte kurslitteratur!)

 

Jag vet att det här är ett mobbat svar men... min iPhone! Jag använder den tusentals gånger om dagen och jag är en sån person som är beroende av social media som typ instagram (jag heter Sarsoras), twitter, Keek, whatsapp, viber, youtube, ibland facebook, min mail och liknande. Jag tycker om att läsa om kändisar, fashion, olika tutorials, tips och sjuka/roliga klipp på youtubeklipp!
Men min iPhone är mer än bara så! Jag använder den som karta, spela spel, se filmer, serier, smsa och ringa. Jag och mamma skickar bilder till varandra även om vi är i samma rum haha!

 

Jag har vissa perioder då jag shoppar väldigt mycket. Det finns vissa perioder så jag shoppar som en galning, köper verkligen allt jag ser! och vissa perioder shoppar jag jätte lite. Jag får studiebidrag som ligger på 2700 ungefär och jag brukar inte ha så mycket kvar i slutet av månaden. Det spenderar jag inte bara på kläder utan annat som t.ex. fika, telefonfakturor och annat som man allmänt spenderar pengar på. Men när jag har en galen shopping period brukar jag shoppa på nätet och då skickas fakturor hem som pappa betalar hehehe! (ett bra tips till er som inte har så mycket kvar i slutet på månaden).

Jag tar inget lån utan mina kära föräldrar betalar sånt som jag inte kan betala själv.  Det jag själv betalar för är shopping, min telefonfaktura och försäkring för mobilen. Allt annat, som min systemkamera, mina resor, kurslitteratur och liknande betalar mina föräldrar. <3

 

Min pappa är elektronik montör men numera äger han en kiosk/tobak i Reimersholme. Min mamma har läst datorisering- och aministrationsservice och jobbade inom det förut. Men i nuläget jobbar hon inte.

 

Min mamma utan tvekan! kan inte leva utan henne! hon är min styrka och mitt hjärta!

Jag vet inte! Det ändras hela tiden. Jag gillar turkos, neonfärger, emerald grönt. Men ljus lila tycker jag är speciellt fint!

Vad är din Favorit maträtt?
DOLMA! Mammas Vindruvsbladsdolma med grönsaker, alltså inte den irakiska med kött i.

 

Jag och min mamma har en rolig relation. Vi är som vänner, bästa vänner, systrar. Det betyder att vi lånar kläder från varandra,väskor,  vi har gemensamma skor. Hon gräver i min garderob och jag gräver i hennes. Vi  berättar nästan allt för varandra och det har varit så ända sedan jag var liten. Vi har alltid våra hemligheter och vi förstår varandra direkt. När något händer är min mamma alltid en utav de första jag tänker på och måste berätta det för henne direkt! Men precis som två systrar så tjafsar vi också! och när vi väl tjafsar vill ingen utav oss ge upp för vi är båda envisa! och båda tror att vi har rätt. När jag mår dåligt räcker det med en stor kram från mamma och jag mår direkt bättre! Jag är så glad att jag har henne och må Allah förlänga hennes liv och må hon altid vara vid min sida. Våra föräldrar och speciellt mammor, går igenom så mycket för att få oss att må bra och det är viktigt att vi visar att vi upskattar det. Nu känner jag mig som en usel dotter för jag har inte hjälpt min mamma så mycket på sistone...

Det här med relationer är svårt och det viktigasate är att man redan från början byggt en bra grund. Det är viktigt att kunna berätta för sin mamma precis hur man känner sig och det är viktigt att hon kan förstå vad du menar och hur du tänker samtidigt som du förstår hur hon tänker. Man kan gå ut och shoppa tillsammans, ta en fika på något café och prata.  Om man kan prata med varandra och faktiskt lyssnar på vad den andre har att säga så blir banden starkare mellan er och det gäller alla relationer! Kramas mycket! haha en kram från ens mamma förmedlar så mycket kärlek! Det är bra både för dig och din mamma. Ibland kan jag krama min mamma bara helt plötsligt och jag säger att jag saknar henne fastän vi båda har varit hemma hela dagen! men hon förstår vad jag menar <3
Redan när jag var liten brukade jag komma hem och mamma frågar vad som har hänt i skolan och jag berättar allt om min dag. Det gav mig intrycket om att hon lyssnar på mig och hon blev som min vän som jag berättar allt för. Om din mamma inte frågar hur din dag har varit kan du fråga henne hur hennes dag har varit. Det är inget fel med det och då kan du passa på att berätta om din dag. Om du tänker på din mamma som din vän och umgås med henne kommer er relation att bli starkare utan att du behöver tänka på det.