När jag var 14 år började min syster stamma och hon kunde nästan inte prata ordentligt längre. Hon träffade en Logoped och började gå på behandlingar hos logopeden. Det var inte förrän då jag hörde talas om det yrket. När jag började på gymnasiet hade min systers tal blivit bra igen och hon talade felfritt och kunde säga precis allt hon ville.  Efter första året på gymnasiet när jag insåg att jag inte hade MVG i allt och kunde alltså säga hejdå till läkar-drömmen började jag tänka på andra utbildningar. Då läste jag om logopedprogrammet och jag kom direkt ihåg min syster. Hur hon blev behandlad av andra när de inte orkade lyssna på henne för att det tog så lång tid för henne att prata.  Det måste ha varit otroligt jobbigt för henne att inte kunna kommunicera och bli utskrattad av andra varenda gång hon försökte säga något. Jag började inse hur viktig kommunikationen är för oss och blev mer och mer förälskad i logopedyrket.  Jag läste mer på nätet, frågade studievägledaren och för varje dag som gick blev mitt val säkrare och säkrare. Jag ville bli logoped och jag hade bestämt mig! Jag pluggade hårt för att få höga betyg, gjorde högskoleprovet och anmälde mig till intervju på karolinskas hemsida.
Sommaren 2011 kom jag in på programmet och höll nästan på att svimma av glädje! Jag kunde knappt andas och jag bara grät glädje tårar. Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få ett panikattack den dagen jag blev antagen till universitetet. Helt sjukt! Det var då jag insåg hur mycket jag verkligen ville ha det här!
Nu har jag nöstan läst klart tredje terminen och jag ångrar absolut inte mitt val :)

 

Att komma in på logopedprogrammet är egentligen också ganska svårt. Man behöver ha 21,0 i snitt och jag gick ut gymnasiet med 20,5 poäng så jag låg 0,5 poäng under och jag låg även lite under med högskoleprovet. Men som tur hade jag anmält mig till Intervju. Alla som anmäler sig till intervjun får gå dit och skriva en levnadsbeskrivning och en uppsats. Utav de som skriver går 45 personer vidare till muntlig intervju. Då blir man intervjuad av en psykolog i 45 minuter och sedan av en logoped i 45 minuter. Utav de som gör intervjun är det 10 personer som kommer in på programmet.  Jag var alltså en utav dessa 10 personer :D

På gymnasiet var jag alltid den som pratade under hela lektionen så jag fokuserade inte så mycket då. Men jag pluggade mycket innan varje prov villket jag gjorde att jag fick bra betyg. Dessutom tycker jag att natur-ämnen är väldigt intressanta och då blir det lättare att förstå och att plugga till. Jag tror att det är tricket till bra betyg, att läsa något som man tycker är intressant. Det viktigaste under gymnasietiedn är att göra bra på alla prov. Jag vet att man gör flera prov i varje kurs och har många chanser men man måste alltid tänka att man vill ha det högsta betyget på alla prov. Mitt mål var alltid mvg och därför blev jag aldrig nöjd om jag inet fick det. Sätt ribban högt så går det bar inshalah :)

 

Man kan komma in på universitet/högskola på två olika sätt, Gymnasiebetyg eller högskoleprovet. Till varje utbildning brukar de ofta ta in hälften från gymnasiebetyg-gruppen och hälften från högskoleprov-gruppen. Om man har både gymnasiebetyg OCH har gjort högskoleprovet hamnar man i båda grupperna och har alltså större chans att komma in på det program man söker till.
Glöm inte att läkarprogrammet, logopedprogrammet och tandläkarprogrammet har intervjubaserad antagning också! Det är bra att söka till intervju för då hamnar man i alla tre grupperna och har större chans till att bli antagen.

 

Mitt bästa pluggtips är Läs och Skriv! Läs det ni ska läsa i boken och sammanfatta det med egna ord i ditt skrivhäfte. Det rä enda sättet för informationen att verkligen fastna. Man förstår det man läser så mycket bättre. Anteckan under lektionen/föeläsningen. Skriv ner det läraren säger även om han/hon inte skriver upp det på tavlan.
Hur skoltrött man än blir ska man ALDRIG ge upp. För det finns alltid ett lov som kommer. Det kan vara helg eller något större lov. Speciellt om man inte pluggar på universitet för då har man en massa olika lov, höstlov, sportlov, påsklov osv..
Tänk alltid: jag lider nu men sen när jag tar examen/studenten kommer jag vara så otroligt stolt över mig själv. Stolt över att jag inte gav upp, jag kämpade och nådde de mål jag ville nå upp till. Även om man kanske inte får det betyg man vill ha så har man gjort sitt bästa och man mår kan må bra. Du behöver inet må dåligt över att du inet pluggade tillräckligt mycket.
När jag gick på gymnasiet och pluggade som allra mest brukade jag ibland tänka varför gör jag det här, jag orkar inet längre, jag ger upp blablablabla... Men när jag ser vart jag är idag, hur långt jag har kommit blir jag glad över varenda sekund jag la ner på att plugga.

 

Både biologi och medicinsk grundkurs :)

Hur många poäng gick du ut med?
20,5

Vad är ditt bästa minne av studenten?
Att vara omringad av människor som älskar en och som är där för att fira ens framgång. Hela dagen i sig var underbar. Jag minns bara att jag skrattade så mycket och att jag var så glad att så många av mina vänner/fimlj/nära och kära var där för att jag tagit studenten. 
Dagen efter när man tittar på alla nallar som man har fått och läser från vem de är och när man läser alla hälsningar som folk har skrivit i ens studentmössa. åhhh jag vill ta studenten igen!

 

hahaha vad omtänksamt av dig! Nej man jag pluggar faktiskt inte så mycket som det ser ut som. Jag skriver på bloggen att jag ska plugga, sen slutar det med att jag gör annat istället. Då måste jag plugga dagen efter och då skriver jag det på bloggen sen kanske jag ändå inte pluggar och så fortsätter det.
Sen är jag så dålig på att uppdatera, jag umgås med min familj jäääätte mycket men jag skriver inte alltid det. Vi har jätte bra kontakt i familjen både mellan oss, med andra släktingar och med vänner. Men det är som sagt mitt fel som inte skriver så mycket om det på bloggen.
Men jag lovar att börja uppdatera och lägga upp bilder när jag är ute med vänner elelr familjen <3