Okej! Nu till frågan som mina läsare jagat mig med ända sedan jag berättade att jag hade förlovat mig. Hur träffades vi?

Okay here we go...Vi var grannar förut när jag var yngre men tror ingen utav oss hade lagt märke till den andra då trots att jag bodde i huset mittemot honom! Haha!  I alla fall, våra familjer känner varandra sen en tid tillbaka och min mormor och hans mamma är typ bästa vänner. Hussein hade sett mig några gånger utan att jag lagt märke till det och ville lära känna mig. Så han berättade för sin mamma och hon blev glad såklart haha ni vet det är Jag liksom duuuh! Haha nä skojar, men hon blev glad för att hon känner familjen och vet att det är en bra familj ;)

Så de pratade med mina föräldrar som pratade med mig och kollade ifall jag ville träffa honom. Jag mindes knappt vem det var, hade sett honom någon gång när han var yngre minns jag men inget mer. Så de kom hem till oss några gånger och vi satt och lärde känna varandra. Första gången var det pinsamt och jag tyckte allt jag sa lät fel för att jag var nervös haha men efter det kunde vi sitta och prata i flera timmar utan att märka av tiden. Det var lätt att prata med honom och jag ville lära känna honom mer. Därefter började vi smsa också, med tillåtelse från mina föräldrar såklart :-P Så vi lärde känna varandra bättre och bättre vilket var bra. Jag fick veta hur han är som person, hur hans tankesätt är och sånt. Vi pratade som vänner och lärde känna varandra bara och det gick superbra. Vi smsade varandra bokstavligt talat heeelt tiden! Det kändes bra att prata med honom och så en dag började vi prata om äktenskap för att jag hade varit på ett bröllop samma dag och vi pratade om det. Vi båda kände att det här var rätt person att spendera resten av våra liv med. Så började han fråga lite indirekt om jag skulle säga ja till honom. Jag kände att jag visste vad mitt svar var men jag sa inte det direkt. Han ville ha ett officiellt svar och jag sa att om han ville ha ett officiellt svar så måste han ställa en officiell fråga. Och där kom det! Haha ett sms där han frågar om jag vill förlova mig med honom... Och jag sa Ja! 

Så sen förlovade vi oss, ni vet det klassiska männen kommer och ber om min hand från min pappa och allt det där :) 

Några månader senare gjorde vi vigseln (aqid) och nu är det 5 månader kvar till vårt bröllop inshallah! Det är så kul hur en person som jag aldrig lagt märke till kan komma att betyda så mycket på bara ett år :)

Busen berättade flera månader senare att han hade följt min blogg innan vi ens kände varandra! Han hade läst mycket om mig där och det är faktiskt han som har tjatat på mig att fortsätta blogga hela tiden för att han gillade det med mig haha.

Under sommaren planerade han en överraskning tillsammans med min mamma. Jag tog av mig förlovninsringen och gick ifrån när jag kom tillbaka var min ring borta. Jag skulle ut med Hussein den dagen o fick panik letade överallt. Han var framme och väntade på mig i hallen men jag vägrade gå ner för att min ring var borta tänkte att han kommer bli arg på mig och jag kan väl inte gå ut med honom utan ring om han har sin ring haha. I alla fall han fortsatte ropa på mig och sa att vi struntar i ringen för vi har reserverat bord och måste hinna i tid. Så jag gick ut till slut utan ringen och var förvånad över att han tog det så lugnt. I alla fall, vi hann i tid till restaurangen och när vi var klara gick vi på promenad vid sjön. Han tog med mig ut till en brygga och så tog han fram en halsduk från ingenstans. Jag tänkte ooookej vad är det med honom?! Haha så knöt han den som ögonbindel på mig och sa att jag inte fick titta tills han ropade mitt namn. Så jag stod där som ett frågetecken tills jag hörde honom säga Sara. Jag tog av mig ögonbindeln och där stod han på knä med en ros i ena handen och min ring i den andra! Och så sa han "vill du gifta dig med mig?" Det första jag säger är "Är det DU som har min ring?!" Hahahah och så hör jag folk som går förbi i bakgrunden klappa och gratulera oss! 

Snacka om att jag blev överraskad! Det var verkligen supergulligt 😊